Filmen är inspelad i en västerbottnisk stugmiljö och ett sedan länge nedlagt norskt sjukhem som numer utgör en tillfällig vistelseplats för Bergens narkotikamissbrukare och hemlösa.
Platserna fungerar i verket som varandras motpoler. Där den ena, som utspelar sig i civilisationens periferi, kan sägas vara torr, rationell och försiktigt kontrollerande, är den andra fuktig, nedgången, prövande och spontan.
De två tillstånden representeras ytterst av två karaktärer - en äldre man och en yngre kvinna. Vi förstår snart att något har varit mellan dem som inte längre är. Enheten splittrades varpå de valde skilda vägar. Trevande söker de åter leva sida vid sida under en yta av samförstånd med sparsmakad dialog. Men långt därunder vilar en avgrundsdjup konflikt som snart väcks till liv.
Som inspiration till verket kan nämnas Vansinnets Historia av Michel Foucault. I detta verk beskrivs efterverkningarna i ett spetälskedrabbat Europa där "leprosarier" inrättats där smittade placerats för att hållas på avstånd från de osmittade. Påföljande tidsanda såg en allestädes närvarande galenskap som ytterligare anledning till att spärra in oroande element. Denna uteslutande praktik lade grund för vad Foucault kallar den stora inspärrningen, där mängder av institutioner inrättades för att inhysa människor som “störde” allmän ordning: arbetslösa, prostituerade, lösdrivare eller rätt och slätt de som avvek för tydligt från normen.
Tidsandan saknade en tydlig sjukdomsdefinition, man talade snarare om förnuftiga och oförnuftiga. Genom internering av de senare, skyddades samhället från oförnuftets smitta och i förnuftets namn korrigerade man inom inrättningarna dessa “smittade”.
[ Fotografi och film - 30 min, DV/DVD, 16:9, Stereo ]
Medverkande:
Urban Westman, Chatarina Carlén, Sara N Hansson, Håkan Joelson
Musik: Freja Wagner
