Att identifiera, sortera och lagra livet har sedan länge utgjort en mänsklig sysselsättning. Processen rycker och sliter livet ur ett sammanhang och möblerar det i ett annat. Med en teknologisk utveckling som för varje pendelrörelse tilltar i acceleration, har omfattningen utvidgats och systematiserats. Ingen undgår längre Processen vars aura anses oomtvistligt alltomfattande. Den erfars i mindre skala av de minst utsatta, i mardrömslika proportioner av de mest utsatta.
Tidigare var det möjligt att iaktta processen likt en sekvens av bilder filmade med videokamera och därmed bättre förstå dess rörelsemönster och utfall. Vi förmår allt mindre att uppfatta den som sådan. Det som tidigare utgjorde en tydlig rörelse, blev en ryckig svårsammanhängande bildsekvens och leder mot en slutlig hopplös stilbild där idag är igår, är i morgon.
Verkets tillblivande har möjliggjorts genom öppna samtal med några som levt länge. I samtalen har berättelser framkommit som ofta utgjorts av stora språng i tid och rum. Från de olika berättarna har det mest fängslande valts ut och kombinerats till en fiktiv helhet. I detta som fängslats infinner sig en känsla av obehag: Att av tvång inte undkomma. Att vara fastgjord. Med tillägget Ständig, ligger ordet Reprisering nära till hands.
I mitt arbete Iigger fokus på individen i mellanrummet, ett fenomen jag upptäckte redan under den första intervjufasen med seniorer på kommunens äldreboenden. Detta livstillstånd har jag lärt mig känna igen i tidigare arbeten som berört gömda flyktingar. Flera av de intervjuade har även talat om direkta eller indirekta möten med flyktingar. En har berättat att dennes familj varit fosterfamilj åt ett finskt flyktingbarn. Andra har nämnt att de kände andra som tagit hand om finska krigsbarn.
Många av de seniorer som bidragit med sin röst till projektet har uttryckt saknad efter vad de lämnat bakom sig - hem som bebotts under årtionden. Man kan därför hävda att de känner sig ryckta ur sitt sammanhang, då många intervjuade bott på institution inte mer än några veckor till något eller några få år. I deras spontana berättelser har de även, som vi alla lätt gör, av och till vävt samman sitt berättande genom stora språng i tid och rum på ett sätt som gjort att jag som lyssnare av och till haft svårt att följa med och förstå helheten.
Flertalet meningar som yttras av seniorerna i mitt verk är på samma sätt ryckta ur sitt sammanhang för att beskriva en annan verklighet samtidigt som man förstår att de även berättar en historia om sig själva.
De äldre lånar därmed sin röst till de som på flera sätt delar samma öde men som har svårt att få ett utrymme i oss "andra" på ett sätt att vi förstår deras levnadsbetingelser.
Och precis som det i tuffa eknomiska tider alltid kan ske, att vissa poster ifrågasätts och ställs mot varandra, så gör jag här samma sak fast spegelvänt:
Kulturarbete och socialt arbete kan gå in i varandra och arbeta tillsammans. Och på samma sätt som en många gånger eftersatt och bortglömd samhällsgrupp ibland ställs mot en annan glömd och gömd gruppering (som dessutom är rättighetslös), så kan även dessa användas för att arbeta för varandra.
Medverkande: Maire Jokela, Tuula Rytkönen, Pauli Rytkönen, Gerdis Forslöf, Gunnar Brandum, Berta Stenseth, Kerstin Fernholm, Hans Eriksson, Karin Larsson, Inga Ipsen
Material har använts från The Freesound Project:
FaireDesVagues, sandyrb, ljudman, Bidone, HerbertBoland, daveincamas, dobroide, acclivity, Robinhood76, banjoboy, Krisboruff, kayasavas87, AGFX, mosfran, Corsica_S, tliedes, Schulze, Dynamicell, victorcenusa, Heigh-hoo, ermine, UncleSigmund, arnaud coutancier, TwistedLemon, juskiddink, ERH, Sid Raido, chronopsis, richtcello, rockstar_not, genghis attenborough, qubodup.
Ljud - 24 min
