Det fanns en tid då även andra djur än människan, åtalades i domstolar. Dessa rättegångar behandlade individen. I vår tid står art mot art, när domstolar väger människans nyttjanderätt mot andra djurarters existensrätt. Men i och med den senaste teknologiska utvecklingen suddas artgränser ut. En gris är inte längre en gris. En människa är inte längre människa. Vi blir något annat. En del av ett annat träd.
[ Mer information ]
Som besökare tar du på dig ett par hörlurar och förstår av ljudet att döma att du befinner dig i ett rum med människor. Din inre viskande röst leder dig fram till en stol. Du tar plats. Någon hostar till höger om dig, andra småpratar och längre bort prasslas det med papper. Du är en åhörare bland flera i en rättssal, där din inre röst kommenterar processen. Målet visar sig snart vara unikt och utspelas i ett samhälle där alla vet allt om alla, men ingen vet något om den åtalade. Vartefter verket fortskrider, uppstår flera frågeställningar som omkullkastar din tilltro till vad som egentligen sker och vem du är som besökare.
[ Mer information ]
En film där två olika karaktärer möts - en äldre man och en yngre kvinna. Något har varit mellan dem som inte längre är. Enheten splittrades varpå de valde skilda vägar. Trevande söker de åter leva sida vid sida under en yta av samförstånd med sparsmakad dialog. Men långt därunder vilar en avgrundsdjup konflikt som snart väcks till liv.
[ Mer information ]
Att identifiera, sortera och lagra livet har sedan länge utgjort en mänsklig sysselsättning. Processen rycker och sliter livet ur ett sammanhang och möblerar det i ett annat. Med en teknologisk utveckling som för varje pendelrörelse tilltar i acceleration, har omfattningen utvidgats och systematiserats. Ingen undgår längre Processen vars aura anses oomtvistligt alltomfattande. Den erfars i mindre skala av de minst utsatta, i mardrömslika proportioner av de mest utsatta.
Tidigare var det möjligt att iaktta processen likt en sekvens av bilder filmade med videokamera och därmed bättre förstå dess rörelsemönster och utfall. Vi förmår allt mindre att uppfatta den som sådan. Det som tidigare utgjorde en tydlig rörelse, blev en ryckig svårsammanhängande bildsekvens och leder mot en slutlig hopplös stilbild där idag är igår, är i morgon.
Verkets tillblivande har möjliggjorts genom öppna samtal med några som levt länge. I samtalen har berättelser framkommit som ofta utgjorts av stora språng i tid och rum. Från de olika berättarna har det mest fängslande valts ut och kombinerats till en fiktiv helhet. I detta som fängslats infinner sig en känsla av obehag: Att av tvång inte undkomma. Att vara fastgjord. Med tillägget Ständig, ligger ordet Reprisering nära till hands.
[ Mer information ]